JUNI Tvillingarna

Den impuls som jag får nu i juni, det är: "Sitt inte inne! Gå ut! Solen skiner, fåglarna kvittrar och det kommer upp en massa blommor! Gå ut! Gör vad som helst! Huvudsaken att du går ut! Att gå ut är det enda som är viktigt just nu - för om man inte går ut nu så gör man det nog aldrig!

Och när jag går ut så ser jag att det på parkeringsplatserna börjar komma husbilar. Det är mest tyskar och holländare, som vill vara här i Sverige på sommaren. Ställa bilen vid sjöar och skogar och "bara vara ute". Leva utomhus, fara omkring och vara fri och träffa andra vid lägereldar, grillkol och ölburkar. Det som gäller nu är husbilar, cyklar, uteserveringar, kanoter, alla sorters utflykter.

Solen är i Tvillingarna, som motsvarar tonåringen, och om vi drar tiden tillbaka till 1400-talet (eller så), då är detta "tonåringarnas tid". Äntligen har det blivit varmt och kvällarna är ljusa så att man kan vara ute länge. Höet är slut och logen är tom så att man kan vara där och spela och dansa. En perfekt tid för alla ungdomar att träffas på ett sätt som de tidigare under året inte har kunnat. Livet leker och allt är roligt, romantiskt och spännande. Den perfekta tiden för att hitta en ny vän, så man "minglar omkring" överallt.

Nu är det många som blir förälskade! Detsamma gäller bland fåglarna. Det är därför som de kvittrar så intensivt just nu. Det är den lekfulla starten på något som egentligen ska vara en parningsperiod (för att ungarna ska födas i mars månad så att de blir starka), men situationen har ännu inte blivit så väldigt fysisk. Den är mera mental, lekfull och romantisk.

Allvaret har inte börjat ännu och det känns som om det heller aldrig skulle kunna göra det. Man spelar fiol och dansar och är kanske till och med förälskad i flera olika. Kanske i nästan alla. Flickan kallas ungmö eller jungfru (som betyder ung fru).

Så kan det ha varit i tiotusentals år. Kanske i hundratusentals år. Förr så hade man inte någon almanacka av papper så man höll koll på tiden genom att titta på stjärnhimlen. Det man såg gav man namn som passade till den känsla som rådde i samhället just då. Att man kallade denna tid för Tvillingarna, ja, varför gjorde man det? Kanske för att fantasibilden ser ut som två stora barn som är ute och leker med varandra. Tvillingen är så där mångsidig och nyfiken och vill gärna vara överallt och göra allting. Eller är det kanske en flicka och en pojke, som dansar hambo och blir kära i varandra och tänker att de är dualsjälar? 

Den esoteriska astrologin säger att Tvillingens andliga uppgift är att vända den horisontella kommunikationen till en vertikal sådan. Vem är det då som hon pratar med? 

Perioden avslutas med den absoluta höjdpunkten när alla spelemännen samlas, alla dansar ringdanser och flickorna har blommor i håret och blommor under kudden. Om "den käraste" ännu inte har visat sig,  så är det nu sista chansen, så man sätter upp en jättestor fallossymbol, full med björkris och blommor, som man dansar omkring för att ge den energi. Det fungerar som en magnetspole. Om man dansar medsols så går nu den här energin ner i jorden under midsommarstången.

Skönhet, lek och romantik och hos oss är solen uppe nästan hela natten för att ingen ska gå vilse i skogen. Livet är så ljust och roligt som det kan bli.

Om någon föds just nu så blir den personen präglad av den här sinnesstämningen, dvs laddar ner den på ett sådant sätt att den sedan följer med som en egenskap hela livet. 

Gör ditt eget horoskop Gratis På tre minuter

Talking Stick

Ny bok av Viveca Lammers, den enda bok på svenska, som handlar om hur man tillverkar och använder den typ av stav, som kallas för Talking Stick. Det handlar om en smidig kommunikationsmetod, som kan användas i skiftande sammanhang, från den personliga tvåsamheten till presentationer i större grupper.

Adlibris
Amazon

BoD
Bokus

Den är inte häftad, som det står på ett ställe. Dvs den är inte, som det låter, ihophäftad med häftapparat (som ett häfte eller en tidning).  Den är "mjukband" med "bred" rygg 9 mm, dvs limmad.

En Talking Stick är ett vackert dekorerat föremål som hos indianerna länge använts för att lösa kommunikationsproblem och hålla ordning på olika sorters samtal på ett sådant sätt att var och en ges möjlighet att ostörd kunna säga sin djupare mening och bli förstådd av de andra. 

Denna kraftfulla, mentala healingmetod kan på ett relativt enkelt sätt lösa både gamla blockeringar och nyss uppkomna konflikter och förvandla våra samtal till kreativa äventyr där vi lär oss mer om hur vi fungerar mentalt och känslomässigt. Metoden ger oss möjlighet att avhandla "heta" ämnen utan att bli sårade och arga av att vi har olika åsikter. Detta kan snabbt revolutionera kommunikationen både mellan enstaka personer och i grupper. Ilska och sårade känslor transformeras till befriande dialoger som löser spänningar och emotionella blockeringar, vilket minskar den dagliga stressen och frigör energi.

En Talking Stick fungerar också som en bra ingång till den andliga utvecklingsväg som kan kallas "hjärtats väg" och därför har några kapitel ägnats åt hjärtats roll i vårt tanke- och känsloliv. Metoden innebär initialt att man förfinar sin känsla för vad som är sant och vad som inte är sant, både när det gäller omvärlden och egen introspektion. Man blir medveten om vad det verkligen är som man själv uppfattar, tänker och känner. Det inre fönstret blir större och man ser mer och mer i ett nytt ljus, vilket kan sägas vara den kunskapsväg som just nu ligger i tiden och som innebär ett gradvis uppvaknande som är gränsöverskridande och frigör oss från gamla, fastlåsta dogmer och trångsynta koncept. Här finns beskrivning av hur man tillverkar och använder en Talking Stick, tillsammans med en enkel introduktion till några viktiga begrepp inom religion, esoterik, magi och shamanism och då speciellt till dem som kan sättas i samband med kommunikation, som ex. medvetande, minne och olika sorters känslor, och med symbolspråket i ceremonier. 

Här finns också en liten bit nutidshistoria, en tillbakablick på hur intresset för shamanism och speciellt indiansk filosofi började spridas i vidare kretsar i Sverige på 80-talet, en ny trend som främst initierades av Rolling Thunder och Lightning Strikes, dvs Harley Swiftdeer. Många tankegångar i boken har utvecklats ur basbegrepp, som Swiftdeer presenterade för oss, och kan därför vara till nytta för den, som funderar över själva grunderna till shamanism och ceremonier.

Rikt illustrerad med 43 sidor i färg.

Vanliga fel i svenskan: De och dem

När jag var yngre så fanns det inte en massa språkliga fel i våra tidningar. Alla svenska journalister verkade kunna svenska, men så är det inte längre.
Folk i allmänhet kanske inte kunde svenska så bra förut heller, i alla fall inte i skrift, men det gjorde ju inte så mycket när det inte märktes. Om man inte hade någon utbildning i språk så jobbade man inte som journalist och man skrev inte heller en massa bloggar och kommentarer på fb. Men nu gör alla det och man häpnar över att det är så mycket fel på sådant som man trodde att alla kunde.
Det är inte stavfel (det finns ju stavningskontroller i maskinerna) utan det är i stället enkla, grammatiska fel. 
Det vanligaste är att man inte kan skilja på de och dem, på var och vart och på före och innan, samt att man gör underliga särskrivningar.

Konstigt att folk inte kan förstå enkla regler i det egna språket när de kan förstå komplicerade regler för dataprogram.

De och dem 

"Dom" är ett ord, som inte ser så bra ut i en text, såvida man inte verkligen, av någon speciell anledning, har för avsikt att skriva vulgärt talspråk. Om man vill att kunder eller läsare ska ta texten på allvar så spelar det ingen roll att allt annat är bra. Har man gjort grova, grammatiska tabbar så har man ju i alla fall avslöjat att man troligen inte är så klok som man försöker ge sken av.Om man då tror att man kan byta ut ordet "dom" mot "dem" i alla meningar så blir det bara ännu värre. Om man inte har fattat vad det är för skillnad på de och dem, så är det bättre att låta bli att försöka vara duktig. Då är det lika bra att man skriver dom för annars finns en risk att man gör bort sig riktigt ordentligt.

Den allra enklaste regeln är denna:
Om ordet slutar på -m i engelskan (them) så ska det sluta på -m även i svenskan (dem). 

they = de.
them = dem.
Det är samma ord.
Det är bara stavningen som är litet annorlunda.
Egentligen behöver man inte veta så mycket mer.

Jag såg dom 
I saw them
Dom = them = dem.
Jag såg dem

Dom såg mig.
They saw me.
Dom = they = de.
De såg mig.

Det blir på samma sätt även om orden kommer i en längre mening.

De tittade på mig.

De, som satt där borta, tittade på mig.
De, som satt och åt glass på bänken där borta, tittade på mig.
De, som just nu hade kommit hem från jobbet och satt och åt glass och klappade sina hundar på bänken där borta, tittade på mig.
De, som just nu hade kommit hem från jobbet och satt och åt glass och klappade sina hundar på bänken där borta, tittade på mig, som trots det stora avståndet tydligt kunde höra dem, eftersom jag köpt en ny hörapparat på Euronics utförsäljning av småprylar.

Det blåa är en sats och det gula är en annan sats. Det gula påverkas inte av det blåa. Det blåa är bara något som man har lagt till. Det är något extra! Det är bisatser.
Det kan vara bra att sätta kommatecken omkring en sådan bisats så att alla tydligare kan se var den börjar och slutar, speciellt om det är långa meningar där man kan tappa bort sig.

Det blir samma sak om man vänder på ordföljden.
Jag kunde höra dem.
Dem kunde jag höra. 

Dem kunde jag höra.
Dem, som satt där borta, kunde jag höra.
Dem, som satt och åt glass på bänken där borta, kunde jag höra.
Dem, som satt och åt glass och klappade sina hundar på bänken där borta, kunde jag höra.
Dem, som just nu hade kommit hem från jobbet och satt och åt glass och klappade sina hundar på bänken där borta, kunde jag trots det stora avståndet höra tydligt, eftersom jag köpt en ny hörapparat på Euronics utförsäljning av småprylar.

Det blå kan man ta bort och huvudsatsens subjekt, predikat och objekt (det viktigaste, det röda) finns ändå kvar och är opåverkat.
Det är det, som gör att man kan skriva jättelånga meningar, som andra kan förstå. 

De flesta reagerar nog med att tänka: 
Jamen, det heter väl inte "Dem som sitter där!" Det är ju fel!
Jo, det kan heta så och det beror på vad som kommer efteråt. 
Det fattas en bit i den meningen och det är den biten, som är det viktiga. Innan man har lagt till den biten så kan man inte veta hur det ska vara. Man kan inte ta ut satsdelarna i en mening som ännu inte är färdigskriven!

De som ska laga bilen....

Dem som ska laga bilen....

Vad ska det vara???

Svar: Innan man har skrivit färdigt den här meningen så kan man inte veta om det ska vara DE eller DEM.

De som ska laga bilen har inte kommit ännu.  De är subjekt.
Dem som ska laga bilen har jag pratat med i går. Dem är objekt.

De har inte kommit.  DE är subjekt.  De har = subjekt + predikat.
De, som ska laga bilen åt mig, har ännu inte kommit.
De, som har lovat att de ska komma och laga bilen åt mig, har ännu inte kommit. 

Dem väntar jag på.   DEM är objekt.
Dem, som ska laga bilen åt mig, väntar jag på. 

Dem, som har lovat att de ska komma och laga bilen åt mig och byta ut en trasig bromswire, väntar jag på och det har jag gjort i flera veckor nu och jag blir mer och mer irriterad av att inte kunna använda bilen.

Det spelar ingen roll hur mycket annat, som kommer emellan. Det är ändå subjekt, predikat och objekt som man ska leta reda på.

De, som sitter på bänken, äter glass.  De är subjekt i huvudsatsen.
Dem, som sitter på bänken, kan jag se. Jag är subjekt i huvudsatsen.
Dem, som sitter på bänken och äter glass, kan jag se. 
Dem, som fortfarande sitter på den där bänken och äter glass och pratar med varandra, kan jag i dag se lika bra som jag gjorde förra veckan när de satt där i regnet och lekte med en hund.

Dom = the 

Om dom heter the på engelska så gäller inte dessa regler som är här ovan och då är det ingen idé att ta ut satsdelarna. "The" är ett ord, som kallas "bestämd artikel" och det är något annat än "sublekt och predikat".    The boy = pojken.

Men det är fortfarande så attden första regeln gäller, nämligen att

  om det är -m i engelskan
så är det -m i svenskan.  
Det är egentligen det enda
som man behöver tänka på!

Dom flickorna, som...
The girls, who are sitting there....

De flickorna, som...

Det kan uttryckas så här också:
Om talspråkets "dom" står ihop med ett annat ord (substantiv) på ett sådant sätt att man kan ta bort ordet "dom" - då heter det inte dem, inte ens när det är objekt.

Skriv inte ordet dem före ett substantiv.

Ett substantiv är ett ord, som man kan sätta en, ett eller flera framför. En flicka, en glass, ett träd, en ideologi, en religion, en åsikt.

Skriv aldrig "dem flickorna" eller "dem pojkarna"! Det är fel!!!

De flickorna, som sitter där, kan jag se.
Dem, som sitter där, kan jag se.

I can see the girls, who are there.Jag kan se de flickorna, som är där.

The / those girls who want to play can come here.
De flickor som vill spela kan komma hit.

Men även här gäller den första regeln, den enklaste:

Om det är -m i engelskan så är det -m i svenskan.
Alltså det enda du behöver tänka på!!!

De = subjekt   Dem = objekt   Läs mer...

Kalergi

Den, som ligger bakom bildandet av EU och ett enat Europa, är den österrikiske greven Richard Nikolaus von Coudenhove-Kalergi, som var doktor i filosofi och som 1923 gav ut manifestet Pan-Europa, där han räknar upp de faror, som Europa skulle kunna komma att möta, samtidigt som han ger lösningen på dessa problem: ett enat Europa.

Richard anklagas för att vara den, som har velat förstöra Europa och utrota den vita rasen, men jag vet ännu inte hur dessa historier har uppkommit. Det som han anklagas för att ha velat genomdriva verkar också vara det, som han varnar för i sitt manifest.

Det sägs att han
"...expounded the belief that the original peoples of Europe should be eliminated by being mixed with Africans and Asians - to destroy their national identity and create a single mestizo race."
Citat från reklamen om den blå boken här nedan (The seven stages...).

Richards far, Heinrich von Coudenhove-Kalergi, var en österrikisk greve och diplomat från Wien. Han talade 18 språk, gifte sig med en japanska från en samurajsläkt och gav ut en bok om antisemitism.
Han var först själv antisemit och trodde att han genom att skriva sin bok skulle kunna få belägg för sin antisemitism, men ändrade sig och ansåg att det mest var något som berodde på en religiös fanatism, som egentligen hade sitt ursprung i en intolerant fanatism hos judendomen själv.
Kalergi menade att en sådan intolerans var ett brott mot genuina, religiösa principer och att liberala kristna och judar egentligen borde förena sig i kampen mot den sekularism, som var på frammarsch.
Han övergick till att försvara judarna mot anklagelserna om att de skulle vara fega och giriga parasiter.

Läs fortsättningen här:

Pan Europa Manifest 

Is your studio in a terrible mess?

Yes, it happens!

In fact it happens quite often and when I have too many big heaps of everything everywhere I clean up. I have to!
But I also think that when the space looks good and I know exactly where everything is it will be easier to do what I want.
Of course.
So I think, and practically seen it is also true, but spiritually seen it is not really true.

When everything is cleaned away and the room looks nice... the spirits are also cleaned away!
It means that inspiration is cleaned away and I am as calm and empty as the room. It is perfect for normal well being and for meditation, but not for creativity.

I am no longer interested in my old project and I will have to wake it up again or get myself a new one.

But how to get inspiration back?

The best can be to do nothing for a while, just to have a peaceful down-period and just wait and see what kind of idea that maybe wants to pop up by itself.

I can go to the net and look at inspirational pictures on Pinterest or look at some art film on YouTube.

I can let my mind fly around and just look at inner old memories and ideas.

If any idea just triggers my energy a little it can be good to stop at it and focus on it more, to see if there is something more behind it. If there is a feeling of energy and attraction it might lead to something interesting that I can discover more about.

Then.... if I get into a new project the disorder around me will start growing.
This disorder that is created together with the project will also be a trigger for it, just in the way that the bell was a trigger for Pavlov´s dog.
If I now want to continue with this project I should not clean away too much. Some disorder has to be preserved.
It is as if this disorder is holding the spirit of the project.

There is another thing to it.

If I focus much on putting things in order I will also get that kind of inspiration so now my main interest is to create a perfect order and I start building "painting boxes" of all kinds, where I put down everything in a perfect order.
The spirit of order will take over and drag me into that way of perceiving things. Everything now has to be put in order.

I start making a new box, often of wood, that perfectly matches my latest project (because I still believe that I will continue with it). I put all things in a perfect order in it and I even decorate the box, which has now become my new project. When it is finished I have not yet forgotten what it was for, but I have lost contact with the feeling..
It is in the box, but it is hidden and soon it will also be forgotten. 

When I do not see the mess any more my subconscious mind starts believing that all these things do not exist. At least as they are not visible they cannot be of any importance!
They drift into the past...

A year later I can find some good pencils and colors that are in the most perfect order in a beautifully painted box that is forgotten somewhere behind something.
I even have many forgotten painted boxes!

When I need something I cannot find it because it is hiding among other things in some forgotten box, where everything is in perfect order on the inside.

It sounds as if it would be a good idea to remember to open the right box every morning, but that also does not work. The act of opening it, with the purpose of recreating a certain inspiration, is something that the spirit does not like. It wants to be free!
It is not possible to use any conscious force on it.

That´s why there is such a mess in the studio!
Maybe someone else can recognize that?

Hur uppfattar vi ord?

I dagens debatt om invandringen har det nog för de flesta blivit klart att folk generellt har svårt att diskutera ett ämne utan att hamna i enorma missförstånd hela tiden.

Den, som gör en kritisk kommentar till politikernas agerande, blir omedelbart kallad ”rasist” av andra. Det är väl det vanligaste och enklaste exemplet.

Men... ordet ”rasist” betyder ungefär ”anhängare till en raslära” och majoriteten av dem, som blir kallade för ”rasister” är inte anhängare av någon sådan lära. De vet vanligtvis inte ens om det existerar en sådan lära eller inte.
Det är säkert inte någon av dem som har läst den senaste boken om rasforskningen. De flesta har aldrig sett en sådan bok.
Den, som skriker ”rasist” har antagligen gjort några luddiga associationer till nazisterna, utan att egentligen ha funderat närmare på saken, så man kan varva "rasist" med ”nazist” också, utan att egentligen behöva bry sig om ifall det stämmer eller inte.
”Om man inte vill att folk från Mellanöstern ska komma hit och ta över, och utrota alla som har fel tro, så är man nazist och rasist! Punkt och slut!”
Orden fungerar helt enkelt som vanliga, enkla skällsord, som slagträn, som man dänger i skallen på andra, som inte fogligt tycker likadant som man själv.

Jag lyssnade på en intervju med en expert på islam och han sade att IS är en fascistisk organisation.
Det betyder alltså att de, som vill motarbeta att utländska fascister får makt i Sverige, själva då blir kallade fascister enbart för att de vill försvara sig mot fascister???

Vad menar folk egentligen?

Jag har länge undrat över hur det kan komma sig att folk har så luddiga begrepp om vad olika ord betyder att det ofta verkar som om de inte alls vet vad de säger eller ens vet vad de menar. Man bryr sig inte ens om att ta reda på vad man själv menar med det man säger.

Jag brukar tänka som så att man kan ju i alla fall försöka ta reda på vad ord och begrepp betyder!

Så kanske man borde läsa grunderna i linguistik också.

Texten fortsätter här

Jag letade efter böcker och...oj, så många det finns!
Om man klickar på en bok så kan man läsa mer om den.