Ordet copyright har ingen juridisk betydelse i Sverige, men man kan ändå skriva © på en text eller bild för att tala om att man har upphovsrätten eftersom man ofta i dagligt tal kallar den för copyright.
Den, som har gjort en text eller bild har upphovsrätten till sitt verk om det har verkshöjd, dvs det ska kunna går att känna igen och identifiera det som en unik bild eller text.
Några korta meningar, dvs ett citat, får man publicera men man ska då ange vem som sagt eller skrivit det. Men man får inte kopiera en hel text, inte ens om man sätter ut författarens namn.
Man får bara länka till den.
Man får kopiera för privat bruk, som exempelvis att skriva ut en text på papper, för att kunna läsa den bättre, men man får inte kopiera och publicera, dvs man får inte offentliggöra texten eller bilden.
Nu kan man ju undra var gränsen går mellan privat och offentlig.
Om man håller ett föredrag så blir det ju ett slutet sällskap för några timmar även om föredraget kallas offentligt. Riktigt offentligt är det ju inte eftersom de, som inte betalat, inte får vara där.
Här borde man få visa andras texter och bilder på en skärm och kanske också dela ut kopior av någon annans text. Det borde inte vara någon skillnad mellan att låta deltagarna titta på papper och titta på en skärm.
Men frågan är väl då ifall det är tillåtet att låta deltagarna ta med sig dessa papper när föredraget är slut. Jag skulle inte tro det eftersom det borde kunna ses som att man har offentliggjort texten eftersom dessa papper nu börjar att cirkulera ute i offentligheten. Om det funnes en regel, som sade att det var tillåtet, så skulle man kunna ordna föredrag enbart för att kunna dela ut piratkopior av böcker och bilder.
Frågan är väl då hur det är med Facebook.
Om man har en offentlig sida så får man naturligtvis inte lägga dit kopior av andras verk. Men om man har en sida för enbart vänner så borde ju det, logiskt sett, räknas som ett slutet, privat sällskap i stil med familjen hemma.Det är alltså möjligt att man får kopiera en annans bild eller text och lägga ut den på en sådan sida, men jag vet inte och jag tror att de flesta andra inte heller vet det. Det borde ha betydelse om det är 5 vänner eller flera tusen och det kanske kan behövas en jurist för att reda ut saken.
För att kopiera någon annans text så måste man fråga denne om man får göra så, men man ska ändå alltid ange vem, som har skrivit texten.
Dessutom ska man ange varifrån texten är kopierad så att läsaren kan gå tillbaka till den offentligt publicerade texten. Den, som publicerat texten, ex i en blogg, har ju vanligen intresse av att den läses i bloggen, där den ingår i en helhet, i ett sammanhang med andra kommentarer och bilder. En läsare kan också vilja veta vem som har skrivit en text.
Men Facebook är ju internationell och det är möjligt att även amerikanska copyright-lagar kan gälla? Eller också gäller upphovsmannens hemlands regler i varje enskilt fall? Vad händer om jag kopierar och publicerar en bild, som tidigare är publicerad i Kina? Ja, jag tar för givet att den kinesiske fotografen kan kontakta den svenske Bildombudsmannen ifall han upptäcker kopian.
Om det inte funnes snåriga regler så skulle det heller inte finnas några jurister.
Det säkraste är alltså att inte föra vidare något, som man har kopierat till sig själv. Andra, som ser bilden eller läser texten, kanske då tror att det är fritt att kopiera den och gör samma sak. Det betyder att förr eller senare kan verket bli offentliggjort av någon, som inte tänkt sig för, och den personen kan råka illa ut genom att bli stämd för ”intrång i upphovsrätten”, speciellt om författaren arbetar som skribent och är van vid att försvara sina intressen.
Pinterest åtalat
Pinterest är indraget i en stor juridisk process om detta, trots att de försökt göra sig fria genom att i sina regler skriva att varje enskild person själv ansvarar för sina pins, vilket nog i praktiken inte kan fungera. Då och då är det någon bild, som tas bort från Pinterest, på grund av att någon upphovsman klagat och kanske till och med stämt bolaget.
Svenska flaggan
Det hände sig att en bild av svenska flaggan blev kopierad och publicerad av många (250) på grund av att de trodde att den var ”fri” eftersom de hade hittat den bland Googles bilder utan namn och ©-tecken. De tänkte antagligen att ”svenska flaggan tillhör hela svenska folket” men ett foto är alltid taget av en fotograf, som har upphovsrätt till bilden.Privatpersoner fick en räkning på ungefär 8.000:-, vilket av många ansågs vara fult gjort av Bildombudsmannen.
Har ett minne av att jag läste att han försvarade den stora summan med att fotografen hade så dyra vanor (dyr bil och dyr kamera).
Den här historien om flaggan orsakade enorma diskussioner, men det beror ju på att de flesta kanske aldrig ens har tänkt på att upphovsrätten finns. Man tror att det heter copyright och att det bara gäller bilder som har det tecknet på sig. Många menade också att Bildombudsmannen var en ful figur, som använde lagen för något, som mer liknade utpressning.
Musik
Detsamma gäller musik. Den, som skrivit texten har rätten till texten och den som komponerat musiken har rätten till den. Vem som helst får ju sjunga och spela låten, men kanske inte uppträda med den på en stor scen och ta betalt och heller inte göra CD-skivor och sälja.
Film
Detsamma gäller film. Om jag har gjort en film, så har jag rätten till filmen, men... den artist som jag filmar har rätten till sitt uppträdande och kopior av det, så man bör inte publicera en sådan film utan att fråga artisten. Att folk ändå gör det på YouTube kan kanske bero på att miljoner gör detta så att ingen hinner med att kolla allt. Men man kan ändå ibland se att någon film blivit borttagen av upphovsrättsliga skäl. Exempel.Man får heller inte kopiera vilken musik som helst för att lägga på sin egen film. Om inte musiken är ”fri” så bör man fråga den som gjort musiken. Numera lägger man in en digital signatur i all musik så att datorerna kan spåra den. © Viveca Lammers
Böcker
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar