Funderingar över egna observationer.
Att skriva har jag inga problem med. Jag kan sitta och skriva i timtal och tankarna bara flyter fram så att man kan säga att det går automatiskt. Ju mer energi som tanken för med sig desto fortare smattrar tangenterna.Att prata har jag vanligen inte heller något problem med, i alla fall inte om det gäller att prata med en person där jag känner att vi kan någorlunda ”hamna på samma våglängd”. Det är som att våra tankar hamnar i samma värld, som inte är denna världen.
Det är en tankevärld eller fantasivärld (en mental värld av ideer, känslor, upplevelser blandat med alla tänkbara minnen och associationer) och även när jag ”tänker logiskt” så är det egentligen att jag på sätt och vis fantiserar. Det är bara den skillnaden att jag då låter fantasin följa logiska spår (medan logik för en annan person verkar kunna innebära enbart att "leta bevis")
Det är som om kommunikationen egentligen pågår i den andra världen, samtidigt som rösten eller skriften fungerar som en kanal mellan den världen och den här.
Ja, det tycker nog de flesta. Man tycker att man är "nån annanstans" när man tänker på "något annat".
Om jag har bra kontakt med den andra personen så kan det flyta i full fart så att det blir som forsränning. Jag har märkt att jag omedvetet kan bli väldigt påverkad av den andra personen så att jag börjar att tänka och prata på samma sätt. Jag får samma tonfall och börjar tänka på samma sätt och gör samma typ av associationer.
Det betyder inte att jag håller med om allt, som den personen säger, men det betyder i alla fall att jag uppfattar tankegången direkt så att jag känner och upplever den personens "rytm". Jag "känner var han befinner sig".
När man pratar om vädret är man på ett slags neutralt område, som inte tillhör någon. Båda har klivit ut ur sina mentala revir för att skaka tass.
Men jag kan också känna mig störd av den andres energi, känsla eller rytm eller vad man ska kalla det för. Det kan nog alla och då bara drar man sig undan.
Det betyder i förlängningen att jag ofta kan känna hur en annan person tänker. Jag känner inte vad han/hon tänker, men jag känner hur tanken fungerar så att jag kan känna var den personen mentalt befinner sig. Även om den andra personen inte svarar på det jag sagt så kan jag ändå ofta uppfatta ungefär vad han skulle ha sagt om han hade svarat eftersom jag kan uppfatta vilken mental värld som den andre har hämtat sin information ifrån.
Men det kan ändå komma överraskningar. Det finns folk, som har tankegångar, som man inte ens trodde var möjliga.
Vissa människor går det inte alls så bra att prata med och det kan kännas som att man helt enkelt befinner sig i olika världar. Vad man än säger så resulterar det i en krock mellan olika tankesystem. Båda uppfattar bara sina egna världar och idéer så att allt annat därför bara verkar vara "fel". Man kan uppleva att en person hela tiden missförstår det man säger.
För mig kan det innebära att alla mina associationer, minnen och tankar blockeras på grund av en sådan influens. Det kan liknas vid att det skulle vara svårt att diskutera klassisk fiolmusik på en rockklubb där man högt spelade rockmusik. Och jag kan inte diskutera Goethe om jag hela dagen har lyssnat på Dan Anderssons sånger. Jag måste känslomässigt befinna sig i en viss tankesfär för att kunna uppfatta den och en annan persons "mentala utstrålning" kan blockera min access till vissa typer av resonemang.
Att prata med en levande person innebär alltså en massa påverkan, i alla fall för mig. Men hur är det då att prata högt utan att kommunicera med någon, som påverkar?
Nu fick jag för mig att jag skulle testa hur det var att bara sitta framför datorns kamera och prata. Och hur gick det? Ja, det ledde till att jag började fundera över hur inspirationen vid tal och skrift egentligen fungerade.
Vad beror det på att man får ett onaturligt beteende av att en kamera riktas mot en?
Och varför försvinner en tanke av att jag börjar att prata högt (till en mik) när jag är ensam?
Handlar det om höger och vänster hjärnhalva, om betingade reflexer eller om genetiskt ärvda instinkter?
© Viveca Lammers
Ja, man skulle kanske behöva läsa några böcker om hjärnans funktion för att reda ut begreppen, men det har jag inte tid med just nu, så jag nöjer mig med att lägga upp en önskelista. Den blir ju sparad här så att jag inte glömmer bort den. Att spara anteckningar är ingen idé eftersom de bara försvinner i en hög med papper, som blir högre och högre. Här är böcker om höger och vänster hjärnhalva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar